Ridgebacken är inte mottaglig för lydnadsdressyr på samma sätt som rena bruks- och lydnadshundar. Kombinationen av jakt- och vakthund från början, i en miljö fylld av svåra yttre omständigheter, ställde speciella krav på individen. Det innebar mycket självständigt arbete för att lösa de olika uppgifterna. Hunden tvingades att själv bedöma situationerna och handla därefter.

En ridgeback kan dock tränas med framgång till lydnad. Det bevisar de många hundar som meriterat sig. Att träna lydnad med en ridgeback är både roligt och givande, men ställer samtidigt stora krav på föraren. Det viktigaste ordet är motivation. Utan motivation kan man inte få en ridgeback att arbeta. Så länge den tycker att ett moment är intressant utför den det också villigt, men om det upprepas i det oändliga tappar den snart intresset, då en sådan uppgift saknar mening. Föraren måste därför vara lyhörd och styra arbetet så att hunden känner att den utför något av värde och som uppskattas.

Det andra viktiga ordet är samarbete. Om man inte kan göra dressyren till ett samarbete mellan förare och hund kommer man bara att göra hunden frusterad, samtidigt som man får den att helt tappa intresset. Uppfostra valpen med fast hand, tålamod och konsekvens parallellt med kärlek och vänlighet. Är du inte beredd att göra det kan inte din mycket intelligenta hund lita på dig och därmed kan du få problem. Liksom många av de ställande jakthundarna behöver ridgebacken ordentlig vardagsfostran tidigt, men den bör inte pressas med tävlingslydnad om den inte vill. Med mycket jaktarbete i sig är det att rekommendera spår, drag eller annat kroppsligt eller själsligt arbete om den inte används till jakt.